ALEXANDER ARONSSON

 

Oavsett om det är i målning, skulptur, installation eller performance så finns erinringen där om transformationer som fängslar mig.
I min ateljé hittar man former och objekt sammanslagna bestående av material från natur och tillika återvunnet, syntetiska.
Det som fångar mig med det material som jag ”skördar” är att det framstår för mig som främmande, ”livlöst”. I vilken utsträckning finns intrycket av potential för en skildring ännu ej utforskad.
Mitt arbete återgår till det immateriella tillståndet där det osannolika verkar troligt och släpper lös ett dolt liv i vanliga föremål.
Intuitivt ifrågasättande råder under formgivandet. Jag riskerar att se på mitt arbetsförhållande likt ett shamaniskt perspektiv.
Min skapar process tenderar till kontamination i det utrymme jag förfogar över som ger upphov till nya ting, entiteter, som jag fortsätter att transformera.
Mitt arbete bryggar till organisk visceral nivå, kroppslig, efemär, och erinrar metamorfos i tvetydigt skeende.
I detta formas gestaltningar som i en ny chimär skepnad tyr till mig som mer rådande.
I detta reflekteras ett ifrågasättande om visionen om oss själva och den värld där vi lever idag.